9/11 20 år

Jag minns exakt var jag var vad jag gjorde vad jag kände. Jag satt och tittade på tv när orden om en extra nyhetssändning angående flygkraschen i New York swishade förbi i rutan lite vissde jag då vilken chock jag skulle få en stund senare. Min första tanke när jag såg orden var att det var ett litet flygplan som kraschat pga någon olycka och hoppades att det var någonstans där det inte fanns så mycket människor om det ändo varit så väl. Jag glömmer aldrig bilderna jag såg sedan rädslan hos alla som var där hjältarna som riskerade sina liv för att försöka rädda så många som möjligt dammet som lade sig över staden och naturligtvis när planen kraschade och när tornen rasade. jag såg allt inte i verkligheten förstås men jag såg allt och kunde inte förstå att det hände det var är så fruktansvärt jag kan fortfarande inte riktigt förstå jag vet att det hänt det är så stort tornen rasade för att människor frivilligt körde in i dom det var ingen jordbävning ingen naturkatastrof det var människors ondska. Idag tänker jag på alla överlevare alla hjältar alla som dog och alla som förlorade någon och jag ska tända ett ljus det känns bra men för många är det en svår dag mycket svår dag.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.